Albin skulle spela fotboll i Möklinta. Jag vet inte varför men Möklinta för mig har alltid varit "världens ände". Inget illa menat, det är fint och så men lååångt dit mitt i ingenstans.
Såå långt att när jag , Malte, Molly och Emmie åkte för att titta på Albin blev båda småttingarna åksjuka.
Molly började. Hon klagade på ont i magen... När vi bara hade några km kvar så kom den SPYAN!!! Rakt i knäet på henne...rann över jacka och byxa. Jag stannade och ut med en skrikande unge. Sånt här brukar inte hända även om hon ibland klagar på illamående.
När hon var avtorkad körde vi för att komma fram till Möklinta. När vi svängde av vägen ner mot idrottsplatsen sa Malte - Jag har ont i magen......också kom den å, SPYAN!!!! Han gjorde som Molly , bara lite mer. Han brukar inte heller kräkas i bilen. Eftersom det inte händer så har man ju inga resurser. Inga ombyten eller spypåsar. Som tur var hade båda barnen överdragskläder som jag kunde dra av sen fick dom klara sig utan.
Till saken hör att vi åkte MIN lilla bil.....Albin som hade åkt före med pappa vill att dom skulle ta bussen eftersom han mår lite illa i min bil........Mmmm kan förstå det. Bak sitter man väldigt lågt, ser i princip ingenting. Att sen vägen går som en orm gjorde susen....
En erfarenhet rikare ...


Har man kräkts blir man hungrig....


Och törstig......


Sen blir man så här pigg......


Fotbollspelare blir också hungriga :)