Som jag otaliga gånger sagt så är jag en obotlig optimist. Inte alltid så bra tydligen.

"sjukt glad? Då kan du ha hjärnfel. Forkning viar att optimister tar dumma beslut och har orealitiska förväntningar. Att se glaset som halfullt istället för halvtomt kan vara väldigt positivt. Det minskar ångest och stress och har positiv effekt på vår hälsa. Men det kan betyda att vi inte vidtar försiktighetsåtgärder, som tex skyddat sex eller att pensions spara.

Dom har kommit fram till att felet kan vara en defekt på hjärnan.

Dessutom, ju mer optimister vi är, desto sämre tar vi in negativ information."

Nu vet inte jag om jag ska vara den optimist jag är?? Men om det är en defekt så kan jag ju inget göra? Är det dåligt att vara positiv? Då blir ju positiv plötsligt negativ....nu blir jag snurrig....∞≈ζØ...

Visst, jag hoppar allt som ofta i galen tunna, tänker kanske inte alltid innan saker sker och händer. So what??? Ta mig som jag är eller  ta mig inte alls!! Jag ÄR positiv ända in i själen och nåde den som försöker ändra på det :))