Jag kommer ut i köket, där sitter Albin 10 år framför datorn med lurarna på. Han sjunger med i låtar på youtube.
Rätt som det är säger han - Mamma, så här känner jag!
Jag lyssnar på låten han sjunger.....försöker dölja mina tårar och ger honom en mjuk kram och en puss. - Jag älskar dig Albin viskar jag....

Lyssna till låten som får en mammas hjärta att brista i vetskap om att sonen överhuvudtaget har en sån känsla...

http://www.youtube.com/watch?v=KTxvQntlYx4

Senare på kvällen när vi sitter framför tvn säger samma son - Mamma har ditt liv varit jobbigt? 
Vad svarar man på det? Mitt liv har inte varit jobbigt inte värre än lite småsaker som hör till. -Nej svarar jag.
- Du har inte haft jobbigt i skolan? Inte varit mobbad eller mobbat? - Nja lite i skolan då säger jag som ett försök att göra det lättare för honom. Sen frågar han inget mer.

Nu funderar jag på min son? Vad som rör sig i hans huvud. Visst, han har det lite tufft med sig själv och är väl medveten om bekymren men jag hoppas verkligen inte att han mår som låten säger för då blir jag rädd...


En pigg o glad unge med många tankar :/