Jag var in och läste min dotters blogg...där hittade jag det här....

Det som är skrivet här under är taget ur hennes blogg ( Jag vet hur hon mår, det är ingen hemlighet. Sen är hon ganska dramatisk i skriften...men hon är en kämpe)


hur kände jag ?

Kan du se hur hon mår
Ser du att hon egentligen inte ler.
Hon kanske ler med munnen.Men hennes ögon är bittra och sorgsna, 
Nästan som att hon gett upp allt

Att hon inte ser någon utväg.
Utan att hon är fast.
Fast i det mörka rummet hon 
vandrar runt i

Men faktist så har hon
försökt komma åt dörrhandtaget
Men precis när hon ska öppna
så får hon som en hård knuff
Tillbaka in i det mörka rummet

Hon faller handlöst ner på golvet
Där ligger hon
Ihop krypen
Hon känner sig liten och värdelös

Och kan du tänka dig att 
engång så var faktist den här
flickan en mycket glad
och lycklig människa
Som alltid såg det positiva i allt
En flicka som fick vem som
helst att skratta och le
En flicka som alla tyckte om

Och se på henne nu
Hon håller på att försvinna
in i sig själv
Och hon förstår inte varför
Hon känner sig så hjälplös

Allt hon vill är att
all smärta ska ta slut
Så hon kan bli den där
glad lyckliga flickan hon
engång var.

Den här dikten har jag inte hittat på själv, men den beskriver mig exakt. Hade så jäkla svårt, har det fortfarande. Men jag låter det inte visas, jag håller det inom mig, för jag vill inte att någin ska känna denna smärta jag känner nu. Det här kanske låter helt sjuk, men ....okejj, jag ska berätta allt ! så alla slipper klaga ännu en gång.

Jag älskar mitt liv, verkligen. Även om inte allt är perfekt så vill jag inte vara någon annan.
Jag har problem med min mage, och det är inget jag kan rå för. Allt jävla skit jag får för det, är inte mitt probem. Ni får järna tro något annat, för magen är väl inget stort problem. men ni,,det är ett jävla problem för mig. Jag är inte mitt gamla jag, som dikten, jag var världens lyckligaste människa förut, fick alla andra att skratta också ! men jag är inte den personen längre. JAg har förändrats, mycket. Fasst jag vill verkligen inte visa det för någon annan. Jag vill inte att dom ska oroa er för mig, ni behöver verkligen inte göra det. Den enda jag och sårat är min syster. Hon har samma problem, fasst hon går i skolan, som inte jag gjorde för ett tag sen, nu är det inga problem. Men en dag besökte jag hennes blogg http://snygggronja.blogg.se och då skrev hon..