Ja, jag vet att  jag allt som oftast är mer eller mindre sinnesförvirrad....
Här om dagen var vi och tittade på husvagnar...många husvagnar.
Jag hade klänning och som vanligt ingen väska. Gick och bar på mobilen medan vi tittade runt.
Okej..så långt var det lugnt.
När vi sedan hade varit hemma en ganska lång stund började jag lite smått fundera på var jag gjort av min mobil.
Tänkte att den antagligen låg kvar i bilen.
Ännu lite senare och mycket senare var den fortfarande borta.
Under natten sov jag orolig och var övertygad om att jag glömt den i V-ås eller tappat den ur bilen.
Morgonen kom men ingen mobil. Micke ringde och fick den spärrad eftersom jag var säker på att den var försvunnen.
Jag berättade för en del vänner att nu har jag ingen mobil och antagligen blir det ett nytt nr.

På kvällen var det dags för skolavslutning.
Jag jobbade till 17 men kunde gå ca 16. Stressade med ungarnas kläder och med mig själv.
Ville ju se lite städad ut.
letade lite efter bilnycklarna...Micke väntade.
När jag tillslut drog ut mina sandaler ur skohyllan ramlade .....MOBILEN ut på golvet!!
Hopsan!
Jag tittade på Micke som bet i hop ordentligt.
Jag böjde mig fram och knäppte på mig skorna när jag hörde min man säga - Petra! När vi kommer hem ska vi ha ett snack! Om värdesaker!!!
Jag brusade genast upp i en protest innan jag fick syn på hans leende. En suck fick jag i alla fall och det kan jag ju förstå!
Jag mindes då att jag hade tagit av sandalerna i bilen och burit in dom. Antagligen tillsammans med mobilen som hamnade i skohyllan.
Jaa just det, så kan det gå :)
Hjärnsläpp jag? Jaa!
Men nu har jag fått ett nytt kort med mitt gamla nr, som tur är :)