Jag tycker om att gå dit men gör det alldeles för sällan. Det är vackert och ger ro.

Jag hade med mig en granne i bilen och hennes lilla son som är 4,5 år.

Till kyrkan åker man en liten slingrig väg. I den tväraste kurvan mötte vi stora bussen..helt lugnt sa jag bara  - Nu smäller vi! Men jag lyckades glida rätt in i en stor granhäck så bussen gled förbi med bara millimetrar mellan oss.

Inga skador på varken oss eller fordonen men jag inser att julen hade kunnat bli helt annorlunda.

När vi klev ur vid kyrkan började grannpojken fråga om gravar och kistor. Han hade nyligen varit på begravning och var väldigt intresserad. "Dom ligger ju nergrävda under gravarna"...

Molly hade fortfarande ont i nacken, det hade hon haft sen hon vaknade. Så hon satt i mitt knä och båda barnen var som små änglar i kyrkan..precis som deras mor :)

Vi hade Albin  ett par rader framför och han var också duktig och lät sig inte dras med i prat och bus.

Många fina sånger och vacker musik.

Efter ca 10 minuter somnade Molly i mitt knä, jag blev lite rädd att hon höll på att bli sjuk.

Malte passade på att fota lite. Vår präst som just blivit vår kyrkoherde stod i predikstolen och det gillade Malte.

Mikael vår kyrkoherde...jag hör liksom fraser ur "Sunes jul" när jag ser den här bilden :)

Sovande Moll..

Fina Malte.

Albin sjunger och hörs igenom de andra rösterna ..

När vi kom hem blev vi fotade av Emmie och ungarna började att skratta åt ett ljud som "pruttade"..glada bilder :)

Mina fina minstingar <3