I Sverige heter det långfredag eftersom dagen skulle präglas av sorg då dagen varit lång och besvärlig för Jesus. På 1870-talet klädde sig många i svart från topp till tå. ^[1] Fram till 1969 fanns ett förbud mot offentliga nöjesetablissemang att hålla öppet. På långfredagen var affärer, restauranger och danslokaler därför stängda. Detta gjorde att samhället blev tyst och stilla och att långfredagen var en sorgedag genomsyrade det svenska samhället. Allmän frid skulle råda och traditionen sa att folk skulle undvika onödiga aktiviteter och på bordet stod enkel mat. Inte minst för barnen, som förbjöds att leka, kunde dagen upplevas som ovanligt lång och tråkig.^[2] Sveriges Radio spelade psalmer, men inte pop- och rockmusik.