Jag tittade tillbaka två år i tiden på min blogg, då såg det ut så här.....

18 okt 2009

SKÄRPNING!!!!!!

Jag blev med, ja jag bara blev med i en stegtävling genom jobbet. Jag som inte direkt gillar att promenera änå tycker jag att jag har varit rätt duktig. Haha tills jag la in stegen på datorn och det visade sig att jag ligger .......sist nästan i alla fall:( har lägst genomsnitt på steg om dagen!!!! Hur kom det sig? Nu gäller det, jag MÅSTE öka stegen!! Kanske ska sätta stegräknaren på Molly!? Då borde det bli en del steg:) men det är ju inte lönt att fuska eftersom det bara är jag som förlorar på det!! Jaja jag SKA, först ska jag bara........


16 okt 2008

FÅR MAN INGEN MAT???












20 okt 2008

Mellanmålsfix

Abbe o M.M fixar scones till sina syskon, mollan är med


Nu till min egen slutsats...

För två år sen var jag hemmamamma! Den bästa tiden i mitt liv!!! Tiden räckte till för alla, kanske inte så mycket till mig själv.  Livet rullade på med småbarn, skolbarn, hemmafix och en massa mysiga stunder.

För ett år sedan var jag tillbaka i arbetslivet. På mitt "gamla" jobb. Försökte ta tag i träning och vikt... Ogillar promenader! Blev mindre tid till det mysiga vardagslivet men kunde fortfarande hitta en hel del stunder med barnen som vi tog vara på.

Nu okt 2010....jaa med facit i hand så räcker inte tiden riktigt till. Får lov att kämpa hårt för dom små stunder av total avslappning tillsammans med hela eller delar av familjen. Livet består allt mer av möten, skjutsande av våra ungdommar, hämtningar o lämningar. Två av barnen har hunnit att delvis lämna boet medans en pojkvän mer eller mindre flyttat in. Alla minuter vi får tillsammans är värdefull tid, det gäller bara att ta vara på dom.
Jag ar hittat min egen tid mitt i andras egna tid, äntligen har motionen fått en betydande roll i min vardag ochh vikten håller jag i schack. Som sagt livet rullar på och jag kan inte göra mycket åt det. Men allt förändras så fort, snart är barnen stora och tid finns så det blir över, den dag kommer när jag kommer att sakna det här hektiska livet......