Upp och ner går det, livet. Mitt går nog lite åt nedförsbacke hållet eller kanske bara lite motvind så här på höstkanten.
Att bli kallad för en supermamma kan ju göra en stolt men när man minst av allt känner sig som en sån blir det inte bra. Jag VET att jag är en bra mamma till mina barn, jag vet att vi som föräldrar gör allt vi kan. I bland känns det bara så svårt att vara just det, förälder. Men nya erfarenheter gör oss starkare (hoppas jag). Det blir bra det är jag säker på!! Tur att jag har min obotliga positivitet kvar :)
Sen är jag tillbaka till det där med jobb.....jag har ju en otrolig tur när det gäller jobb men får anställningarna terminsvis vilket gör mig lite orolig inför varje terminsslut. Nu är vi förbi oktobers mitt och bara två månader från jul. Ska jag söka mig någon annanstans? Ska jag räkna med att få vara kvar? Fungerar det att vara kvar med eget barn på samma skola? Många frågor men få svar...
Det är lite av min egen privata bergodalbana, jag brukar inte gå in så mycket på det privata, känsliga planet men så blev det nu...


Här kan man andas <3