I bland känns det som någon tar krokben på en. På mig....
Jag visste ju att jag hade min anställning till den sista Juni och det har känts helt okej.
Kanske för att jag på något vis har tänkt att det löser sig.
I dag blev det platt fall.
Nu blir det till att leta jobb på riktigt och hålla tummarna för att någon vill ha mig..
Jag kanske ska överväga att bli en fattig hemmafru istället, helt ok men dåligt betalt.
Eller börja plugga men då är frågan..vad? Bokföring??? Det skulle vi ha nytta av men så långt från det som är jag!
Starta eget, uppfylla en dröm? Det är för tidigt med tanke på att vi har så små barn fortfarande annars finns ju några ideer. Familjehem?  Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra, jag vet att jag hela tiden bara gör saker så att det fungerar bra för andra och det är jag så trött på! Det är därför jag tappar sugen. Nu närjag vet att det inte blir nån fortsättning, varför ska jag ge gärnet, försöka förbättra, komma med ideer? Men, men det är just jag. Som ändå gör allt det där, som är plikttrogen och arbetsvillig (ska nog ta med det i mitt cv). Och optimistisk är jag som tur är!!

SUCK!!!! Glad ändå :D