Tänk så konstigt! För bara ett par veckor sedan tog jag och en kompis en kaffe tillsammans. Vi pratade om att gå in i väggen. Jag har alltid haft lite svårt att förstå det där. Jag har alltid tyckt att man måste kunna göra något åt saken. Jag sa bl.a att jag är inte en sån person att det kommer att hända mig, det är inte sån jag är!!
Så lite det behövs för att man ska tänka om.
Nu har jag fått känna på hur det skulle kunna kännas...
Ingenting har varit roligt, det har känts som att jag ska bryta i hop när som helst, ledsen, nedstämd, irriterad och grinig. Såå långt från den person som är jag.
Jag har tänkt att om jag lägger mig i sängen så orkar jag inte gå upp igen. Jätte hemskt, läskigt och ...nyttigt.
Nu har jag fått förståelse för att det kan hända vem som helst även om jag "bara" fick en släng av något.
I dag mår jag bättre och det tackar jag för (min familj gör nog också det) ;)
Det här är jag.....