Det värsta jag vet är när oron kommer smygande, kryper in under skinnet.
Sakta under dagen kom den som en växande klump i magen. Den gick att mota undan länge men tillslut var den bara kvar...
Inte ett ljud hörde vi, det kom ett samtal av någon som inte lyckats nå dig.
Inget svar. Vi var minst fem personer som under en hel dag försökt få kontakt med dig utan resultat.
Ansvarsfull som just du är gör att oron blir större och man förbannar sig att man inte tagit reda på mer.
Eniro, google till och med en vän..utan resultat.
Någon säger något....tänk om....
Ett pip i mobilen och klumpen försvinner.
Vet att det inte är sista gången den känslan kommer att finnas, i våra ögon är ni alltid våra barn.