Att få jobba på ett jobb där man har en närhet till sina egna barn är ett privilegium...MEN att människor runt omkring går och tror att man särbehandlar sina barn är mindre kul.
Jag har under många år haft mina barn i min närhet i yrkeslivet. På kyrknsbarntimmar, som dagbarnvårdare, på förskolan och nu i skolan. Det jag har lärt mig ÄR i alla fall att jag och jag vet fler med mig behandlar egna barn betydligt strängare och hårdare än andras (era) barn. Det är svårt att vara rättvis och därför är det lättare att "straffa" sitt eget barn och släta över de andra. Det är också väldigt svårt att släppa saker som händer på skola/fsk när man kommit hem eftersom man hela tiden vet vad som händer.
Nu har jag jobbat på det här viset så länge att jag har lärt mig hur jag ska handskas med det men det betyder inte att det är lätt eller alltid rätt.
Vi bor ju på en liten ort där det inte finns såå gott om jobb, så jag är väldigt glad att få jobba i närheten av mitt hem.
Alla ni som har den här uppfattningen om mig, att jag inte är rättvis vad det gäller ERA/ MINA barn kan jag försäkra er om att ni inte behöver vara oroliga att jag ska vara orättvis om något blir för svårt lämnar jag över till någon kollega.
Tråkigt bara att behöva höra era "vuxna" åsikter genom era fina barn :(

Det är lite kaos i mitt liv just nu ( ni som är trogna läsare av min blogg vet att kaos ständigt återkommer ). Det är kanske inte så konstigt med nytt jobb, nyblivna tonåringar, halvt utflugna barn, renoveringar, småbarn i "utvecklingsfaser", jag i en "utvecklingsfas", ett missat socialt liv (privat), en vilja att göra en massa men inte tiden och styrkan att genomföra eller komma vidare.
Usch så det låter...Jag avskyr gnäll!! Nu flyttar jag armbandet till vänster arm och tar tag i det här.
Jag "landar" i mitt jobb, tonåringarna får bli självständiga, de utlugna klarar sig bra, tar och köper målarfärg, låter barnen utvecklas i lugn och ro, följer själv med i utvecklingen, bjuder hem lite vänner, GÖR DET JAG VILL, det jag kan och går framåt!!!!
Gör jag allt det så kan jag sluta klaga och gnälla. Då mår jag bra:)
Jag är bra på att bestämma mig för saker så det blir nog bra det här med tillslut .


Kanske måste fylla på med fler armband ;)

Har liksom tappat det där med storhandlingar. Nu är det dax att göra ett ryck!
Vi åkte till västerås för att handla på Maxi Erikslund. Det började med mediamarkt på Erikslund sen Hälla och Ikea efter det tillbaka till Erikslund där vi äntligen kunde ta tag i handlingen vilken resulterade i två propfulla kundvagnar. Från Ikea fick vi med oss två byråar och en liten hylla. På media markt köpte vi en ny adapter till datorn så vi slipper en glapp sladd.
Malte o Molly skötte sig VÄLDIGT bra faktiskt!
En skön dag var det...hoppas på en sån i morgon med :)

En nybliven 3 åring och spänd förväntan= Tidig morgon, ett kvittrande barn.
Vi fick henne att gå och lägga sig i hennes säng för att vänta på att vi skulle komma o sjunga.
Spänd, generad och lycklig låg hon under täcket när vi kom in.
Efter lite paketöppnande fick hon lite "fika" på sängen. Fikat bestod av frukt, en chokladboll och oboy med sugrör.
Sen blev det provning av kläder och dukande på det nya bordet.
Hon fick 2 klänningar och ett par haremsbyxor (rosa)
Ett bord, en matta och en stor servis.
Tårtan var beställd, prinsesstårta. Det fixade jag lätt ;)
Mormor o morfar dök upp med kläder och en liten barbie docka (barn)
Hanna o Johan m pojkarna kom också. Av dom fick hon kläder och små pet shops.
Efter lite fika kom farmor o farfar med presenter. En leksaks mobil, nyckel m larm och en rosa handväska.
Molly blev lika glad för allt :)


nyvaken ;)



Mysmorgon



Drömtårtan

tårta nr 2

Lite familj :)

Gott fika


Efter en lång dag, glad och nöjd...både mor och dotter <3

Jaha, så var det dax  igen! Elias åkte tillbaka tillbaka till skolan 60 mil hemifrån.
Mormor o morfar var så snälla och körde honom, efter bilen hade dom en hästtransport....med en häst i!
En vallack, varmblod, 5 år (tror jag). Äntligen blev en av alla Elias drömmar sanna! Att ha en egen häst på skolan. Jah tror att det kommer att peppa honom till bättre resultat :)
Nu kommer vi till oturen...samma kväll som han kom upp till skolan halkade han i sina foppatofflor och.....slog ut framtänderna eller slog av dom....
Så  dagen efter blev det tandläkaren och fixade framtänder.
Min fina pojke, hoppas det blev bra!! <3

Det är ett konstigt klimat vi har. Ösregn, blåst, sol, regn...allt på en gång!
Rätt som det var blev det ett riktigt oväder vid skolan. Vi, tre fröknar och 16 barn tog skydd under ett tak på skolgården. Regnet vräkte ner, det blåste storm, vinden tog med sig fotbollsmållen över hela planen. Under taket där vi stod piskade regnet in så alla blev blöta och smutsiga av jord o sand som blåste upp på oss. Helt galet!!!
 klimatförändringar!!!

Jag tycker inte om katter. Så är det bara. Katter däremot tycker ganska bra om mig av någon anledning..
I dag kom det en liten eländig kattunge hem till oss. Mager och hungrig. Den hade föjt efter barnen.
Eftersom jag har ett stort hjärta så lät jag den få mat och vatten. Den fann sig snabbt tillrätta och fick många namn. Kiara, Simba, Kimmen, Kasper...kärt barn :)
Men eftersom det finns ett par som är väldigt allergiska här i vår familj så har nu den otroligt kärvänliga lilla kattungen fått ett nytt hem på landet. Om någon saknar den så vet ju vi var den finns .

Molly somnar sent på eftermiddagen efter kalasande med kusiner o mormor o morfar.
Hon sover gott på soffan.
Malte är också lite trött och väldigt lugn men saknar ändå lillasyster.
Rätt som det är kommer han med en kaffekopp, den är halvfylld med kallt kaffe.
Jag- Vad ska du göra?
Malte- Molly ska få det.
Jag- Men hon sover.
Malte- Jag vet men jag ställer det här så får hon det när on vaknar i morgon bitti.
Jag skrattar åt min lilla son.
Nästa gång jag kom in i vardagsrummet ligger Molly alldeles stilla o tittar.
Jag tittar i koppen som är....tom!
Jag böjer mig ner och frågar Molly- Har du fått kaffe?
Molly nickar och svarar mmmm.
Jaa vilka ungar man har, Malte visste precis hur han skulle få fart på syrran!
Nu lär hon ju inte somna förren sent i kväll :))

I dag vaknade jag till strålande sol!
Bara det gör att livet känns lite lättare.
Humöret är stadigare, i alla fall mitt.
Strax blir det kladdkaksbak på morgonen medans Micke jobbar ett par timmar.
Lite smaskig kladdkaka är också en humörhöjare!
Det enda som inte är lika bra den här dagen är att Malte vaknade med lite feber.
Det är bara att hoppas på att det inte blir värre under dagen.
Feber krånglar till morgondagen lite....

Vilken lång dag det blev i dag.
Ingen verkar vara på toppenhumör.
Jag är seg, trött och allmänt ur gängorna.
Fler i den här familjen har samma symton i dag.
Trist men så blir det ibland.

I morgon firar vi Elias så jag hoppas alla vaknar på toppenhumör!!!
Elias åker tillbaka till sin skola den här veckan, därför firar vi hans födelsedag i förskott.
Grilla korv o äta kladdkaka blir nog bra!

snygg Elias

På måndag börjar Em o Ed på högstadiet i sala.
Nu börjar dom bli pirriga och nervösa för att inte hitta, åka buss, träffa alla nya kompisar.
Stora blir dom i alla fall.

Albin börjar på mellanstadiet. Stackaren kommer att ha mig där varje dag på lågstadiet, måste erkänna att jag tycker att det ska bli rätt skönt att ha ett litet öga på min lille son.

Ronja ska gå sista året på gymnasiet. Sista året.....det kommer att gå bra gumman även om det känns jobbigt nu.


Malte o Molly har redan startat ordentligt med en lååång dagisvecka. På måndag börjar jag redan sju o det innebär att dom ska lämnas innan...det blir ju kul! I gengäld slutar jag tolv och det blir riktigt skönt!!!

Nu är den faktiskt på väg! Hösten...så mörk, trist, låååång men ändå efterlängtad i alla fall av mig!
En fin höst med klar luft, dagg i gräset och solen som sakta tränger undan dimmslöjorna.
Mörka kvällar som ger vila och ro. Dags att ge sig själv lite tid.
Kanske damma av en bra bok, ta ett varmt bad med många tända ljus.
Lite mjuk musik i bakgrunden....



Tillbaka till verkligheten.....hösten är regn, rusk och KALLT!!!
Blä!! När man inte kan vara ute hela dagarna och barnen bara hittar på en massa rackartyg.
Regnkläder och stövlar måste inhandlas, pengar rullar..
Ingen lugn och ro, slut påvarmvattnet eftersom alla ska bada och duscha.

ja vi får väl se hur den här hösten blir, det är bara att välja inställning!!
Gissa vilken jag väljer??

Nya jobbet kom igång med en rivstart...långa dagar för mig, dagis för småttingarna, hämtning och lämning som storasyskon skött om. Jag har nog världens bästa barn!! Såklart för vilken förälder har inte det?
Min arbetsvecka började med en heldag på fritids där jag blev ordentligt välkomnad :) Inte som förälder denna gång men som personal.
Det var lugnt med lite barn..ett och annat getingstick får men räkna med.
Jag måste erkänna att jag kände mig rätt förvirrad. Allt känns så otroligt bekant. Samma personal jag mött som förälder i 15 år, samma lokaler (med en utbyggnad) samma omgivning. Ändå så främmande och nytt! Allt är nytt. Hela min situation. Jag har aldrig arbetat på  det sätt jag nu ska jobba på.Jag är osäker på vad som förväntas av mig. Jag känner ett oerhört stort ansvar gentemot barnet/ barnen jag ska vara tillsammans med.
MEN jag känner mig glad, stolt OCH trygg på Hedens skola. Bland elever, personal och rektor. Jag törs fråga och jag VET att jag snart kommer in i rollen som assistent tillsammans med de andra härliga människorna!!
Jag känner att jag kommit ett steg vidare i den riktning jag vill i yrkeslivet tack vare den här möjligheten...så HEDEN HERE I COME!!!! ;)

Jag har fått ett rykte!
Bra eller dåligt går väl att diskutera....
Jag har "prinsessfasoner", är lite "fin i kanten"
Nu är det antagligen så att alla ni som känner mig, Petra vet hur det ligger till!
Alla ni andra som tror att ni känner mig får dra er egen slutsats....
Eftersom jag inte vill vara en prinsessa eller nån annan "finare" tjej så gör jag ett försök att dementera ryktet här:

Ett mindre överbett....

Dåligt bordskick....

kökstjänst.....

mc brud....

Trött och ofixad datanörd....

Fjällvandrare....

Blöt....

smutsig...

Med trasiga skor....
Det är jag det, bara så ni vet!
Men i bland kan jag erkänna att fåfängan tar över.....men bara i bland :)

Prinsessa??? Bestäm du!

Tänk att jorden kan snurra så fort....fortare och fortare utan att man egentligen hinner med.
Vi borde stanna upp oftare och verkligen känna efter,doft, smak, sol och vind.
Livet kan vara bra fantastiskt om man har människor runt sig som älskar en och om man har någon att älska tillbaka.
Tänk att känna vågornas rogivna lugn, vindens milda bris. Att bara vara en stund kan få oss att må så bra.
Verkligheten finns, om än långt där borta.
Tids nog har vi den här .....vår egen verklighet <3

Nu börjar det dra i hop sig till en klassträff.
Det har "redan" gått 25 år. Är detta möjligt undrar väl alla som känner mig ;)
25 år när jag bara är ett par år äldre, äh matte har ju aldrig varit min starka sida så jag lägger ingen energi påatt räkna ut det.
Kul ska det bli i allafall:))
Ikväll ska vi träffas jag och de andra ungdomarna som ordnar festen.
Att planera är  minst lika skoj, vilka minnen som dyker upp det är inte klokt eller kanske inte så konstigt när allt det hände för ett par år sen bara :)


Klassen då 1985. Helena nr 3 fr vänster, sen jag, Maria, Jennie, Lena nr8.
Alla hade vi fina hattar på ;)

Armbandet funkar bra! Även om en del säger åt mig att byta arm för dom tycker att jag gnällernär jag bara KONSTATERAR. Det måste man få göra, eller hur??
Konstatera att myggen sticks, konstatera att det regnar igen, konstatera att man är fruktansvärt trött....
Kallar inte det klaga eller gnälla så länge man inte upprepar sakerna.
Jag är nog ingen gnällkärring i allafall inte än ;)