När jag läser min egen blogg får jag en känsla av att andra måste tro att vårt/ mitt liv är en dans på rosor.
Så är det inte alltid. Här finns både gräl, gnäll och tjafs. Dagar då vissa av oss är riktigt trötta och griniga. Dagar då vi inte får någonting gjort.
Det som det däremot finns är något som gör att jag (och även de andra) tar vara på alla smulor av det som gör oss lyckliga, små saker som får mig att le, som gör att jag orkar hur trött och eländig jag än känner mig.
Därför är jag säker på att barnen blir trygga och litar på att jag älskar dom gränslöst även när jag skäller mig blå över städning och läxor. Dom vet också att jag och Micke älskar varandra nu och föralltid.
Vi lever som en vanlig familj, bara några fler runt bordet, lite mer disk o tvätt. Kanske lite mer liv i luckan:)
Barnen får det alla barn har rätt att få även om vi får jobba hårdare för att kunna ge det. Fler att ge sin omsorg, kärlek och uppmärksamhet.
Jag kommer antagligen att fortsätta dela mina glädjestunder med er och hoppas att ni känner en del av den värme som finns.
Trista stunder dyker säkert upp i bland men det finns det hos oss alla och ni vill nog inte begrava er i mina.

kramar