Natten till i går:
Mobilen ringer 00.45.
Micke svarar förvirrat. Den tiden har man ingen koll på var man är eller hur mycket klockan är.
Jag hör att han blir allvarlig...i slutet av samtalet skojar han lite.
Det var Elias i andra änden.
Han ringer från en ambulans på väg ca 7 mil till Östersunds sjukhus.
Såna samtal vill man inte ha, speciellt inte när ungarna är lååångt hemmifrån.
Han o några andra hade varit ute och åkt på någon vagn i backen.
Det hade slutat med att Elias som är lättast föög ur och landade på pannan och ansiktet.
Kompisarna som gjorde rent såren insåg att han var förvirrad o kallade på hjälp.
Elias minns ingenting från att dom kom in.
Han fick följa med o sova på sjukhuset,
Hjärnskakning och sönderskrapat ansikte, rejält svullen.
Han hade tur ändå min son!
Vad har mamma sagt???
Använd HJÄLM!!!
Backarna i jämtland är stora.
Tänk på det!!!

Nu blir det ingen tv, dator eller köra häst för honom. Han kan inte heller vara med på julshowen dom ska ha som han sett fram mot.
Jag är bara glad att det gick bra och ser fram mot att få hem honom till jul!
En go storebror o lillebror kram

Elias med sin älskade hund <3