Alla drabbas vi av stress så här i juletid.

Det är väldigt svårt att undkomma hyserin som är runt om oss.

Det är nu vi borde känna lugn, värme och harmoni.

Vi borde ta vara på varandra och göra sådant vi vill.

I stället jagar vi klappar och slänger pengar runt oss.

Vi köper sådant vi eller andra inte vet att dom behöver,

vi äter mat som vi kanske inte skulle väla som första alternativ i vanliga fall.

Kvällar går åt till att städa köksskåp, stryka juldukar, damma i hörn som ingen någonsin tittar i.

Kvällen blir till natt.

Många timmar går åt till att slå in paket med omsorg och känsla för att sen rivas upp på bara ett par sekunder.

Alla de gånger under december månad man använder ordet "vänta" när man talar med barnen

går inte att räkna.

Vänta jag ska bara... Vänta, inte förren köttbullarna är rullade, vänta med att ta på finklänningen till julafton,

vänta så bakar vi pepparkakor på lördag, vänta pappa och jag ska julhandla först, nu är väntan snart slut..

Stackars barn som uppgivna väntar snällt på att det roliga ska börja, att de sönderstressade vuxna ska ta sig tid att sitta ner en stund tillsammans med dom.

Jag är en av dom vuxna.

Inte mycket bättre än alla andra.

Men jag försöker att tänka på just de här julfällorna.

Jag jagar klappar men har dragit ner en aning på konsumtionen.

Köper fina kläder men bara om det behövs.

Jag städar där jag tycker att det är stökigt och smutsigt. Skåpen tar jag när jag her tid..kanske i sommar.

I hörnen bygger jag små söta bon till dammråttorna.

Julklappar slår jag in coh tycker om att ge vackra paket. Ett extra fint till var och en är lagom. Barnen är med i tillverkning av godis, pepparkakor, köttbullar och det får bli precis som det blir.

Jag funderar en del..

Vem firar vi jul för? Är det för barnen? För oss själva? Eller kan det vara så att allt vi gör runt julen gör vi bara för andra?

Jag tror att risken är stor att det blir det tredje alternativet, att vi ser till att vår jul blir så "fin" som möjligt för att andra ska kunna säga - Åh vad du är duktig! Det är då man ska lyssna på sitt hjärta..Hur mycket JULEFRID finns i mitt hjärta?

Lycka till alla, min sanning är att jag firar julen för mig själv, min familj och alla de jag bryr mig om. Sen vad alla andra tyckar är oviktigt.

Just nu känner jag den..i mitt hjärta ♥