Ofta får jag frågan "hur hinner du med så många barn?".
Ärligt så tycker jag själv inte att det varit något bekymmer. Alla barn är i så olika åldrar och kräver olika mycket vid olika tidpunkter...tills nu.
Helt plötsligt händer det saker hos nästan alla barnen samtidigt. Krävande situationer, jobbiga på olika sätt.
Somm mamma (och pappa) håller man i hop så gott man kan, vrider ut och in på sig själv för att ge allt!!
Det enda jag kan göra är att vara bollplank men vem ska ta emot mig när jag behöver?
Det gäller att hålla i hop så länge det behövs, att fokusera på det som är viktigt just nu...
Det känns i hjärtat när man på barnens facebook profiler får läsa det här...


"Ni får snacka skit bakom ryggen på mig.
Ni får ignorera mig.
Ni har rätt att hata mig.
Men INGEN vet, hur svårt det är."

"ändra dina tankar och du ändrar din värld"

"jag älskar er så jävla mycket!!!! ♥"

MEN i vår familj går allt att lösa så jag har förtröstan!!