Tack alla
Jag hade inte trott att så många skulle engagera sig i mig när jag skrev det förra inlägget.
Att jag inte sagt något tidigare beror främst på att om någon frågat någonting eller bara gett mig en kram så hade det brustit. Inte för att jag inte velat eller litat på någon.
Nu klarar jag av snälla ord och omtanke så TACK alla snälla....
Du ska se att allt kommer kännas bättre snart när ljuset och värmen kommer , du om någon älskar ju det. Säg till om jag kan göra något för dig. En pratstund kanske? Jag vet hur det känns när musten går ur en. Som tur är ( eller otur ) har vi så mycket att tänka på så vi har inte tid att gå in i väggen, sjukt va!!!
Tack Jessica!
Bara att nån bryr sig hjälper! Vi måste i alla fall få till den där kaffestunden, helst ute i vårsolen :)kram
