Att få jobba på ett jobb där man har en närhet till sina egna barn är ett privilegium...MEN att människor runt omkring går och tror att man särbehandlar sina barn är mindre kul.
Jag har under många år haft mina barn i min närhet i yrkeslivet. På kyrknsbarntimmar, som dagbarnvårdare, på förskolan och nu i skolan. Det jag har lärt mig ÄR i alla fall att jag och jag vet fler med mig behandlar egna barn betydligt strängare och hårdare än andras (era) barn. Det är svårt att vara rättvis och därför är det lättare att "straffa" sitt eget barn och släta över de andra. Det är också väldigt svårt att släppa saker som händer på skola/fsk när man kommit hem eftersom man hela tiden vet vad som händer.
Nu har jag jobbat på det här viset så länge att jag har lärt mig hur jag ska handskas med det men det betyder inte att det är lätt eller alltid rätt.
Vi bor ju på en liten ort där det inte finns såå gott om jobb, så jag är väldigt glad att få jobba i närheten av mitt hem.
Alla ni som har den här uppfattningen om mig, att jag inte är rättvis vad det gäller ERA/ MINA barn kan jag försäkra er om att ni inte behöver vara oroliga att jag ska vara orättvis om något blir för svårt lämnar jag över till någon kollega.
Tråkigt bara att behöva höra era "vuxna" åsikter genom era fina barn :(